Hela fredagen vankade dvärgarna fram och tillbaka, bäddade och flåsade till och från, vi gick och la oss men det var oroligt och blev inte mycket sömn, ngn gång efter midnatt skrek Meta till och vattnet gick, utan problem valparade hon sen en yttepytteliten hanne på 92g,sen kom en till på 127g. Då hade jag i panik ringt till min vän Marie-Louise så hon lovade att komma, har aldrig haft en sån liten valp förrut. trean var en tik och fyran och femman hannar. Tiken vägde mest 167g. Efter en stund när dom hade torkat såg jag att tiken och en av hannarna var svart/silver, det har jag aldrig heller fått tidigare.
Lördagen var lugn förutom att Malva flåsade och bäddade, jag insåg att det inte var någon mening att lägga mig så vi tillbringade början av natten, jag på en madrass på golvet och hon bäddandes, flåsande och kräkande i biabädden, halv två kom då första valpen, en stor tik på 260g, hon hade det jobbigt innan den kom ut, 2.10 kom nästa tik och 5.46 den sista..
På söndag hade pyttelilla valpen gått ner till 74g och jag började stödmata och la över honom till mormor Malva som är mer van att ta hand om valpar än Meta som inte haft några tidigare. På månd har han gått upp till 83 men då visar det sig att en av Malvas tikar gått ner i vikt, försöker lägga till henne men hon tar inte tutten och öppnar inte munnen. Imorse hade hon gått ner ytterligare och när jag lyckades få i henne lite ersättning kom det ut genom näsan…. Fick en tid på bästa veterinärkliniken – Årstakliniken och väl där konstaterades det jag misstänkte – en gomspalt och hon fick somna in. Lilla pyttevalpen var också med, hjärtat lät bra och eftersom han är så pigg så jobbar vi på med stödmatning och hoppas på det bästa.
Så här är det att ha valpar, det är glädje och sorg men det är också en ynnest att få följa ett litet liv från början, Om någon av er som hört av er ang dvärgschnauzervalp läser detta kommer jag inte att höra av mig förrän om några dagar så jag ser att valparna alla fall klarar första veckan.
Schnauzervalparna blev fina i magen efter avmaskningen, dom kan nu gå på sina små ben men sover fortfarande större delen av dygnet, dom är SÅ söta nu, försökte mig på lite foton men det gick inget vidare, dels sov dom mest, dels hade jag nog fel objektiv och orkade inte byta
Det här är herr Grön, han har hela tiden letat efter en upphöjning att lägga upp huvudet på, det här ser inte speciellt bekvämt ut……
Mina ärtskott börjar nu ta sig
